VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning

Somalia har länge präglats av underutveckling och korruption. Den nytillsatta regeringen är lika otydlig som ouppmärksammad.

Men det går att se en svag utveckling åt rätt håll i Somalia. Jag gläder mig trots allt åt den. Den är svag men inte rotlös, snarare tvärsäker. Under de senaste två decennierna har man sett två saker växa fram i somalisk politik: ett korrupt utbildningssystem, och terrororganisationen al-Shabaabs lömska taktik att utnyttja situationen och rekrytera outbildade och vilsna barn och ungdomar.

Jag minns vardagliga händelser från min barndom då mina föräldrar sorgset följde de somaliska nyheterna som visade barn- och ungdomssoldater i krig. Fråntagna möjligheten till utbildning, med ett falskt löfte om makt. Men jag minns också hur det brast de där åren. Mitt i den krigshärjade huvudstaden, bland kaos och skräpkantade gator byggdes institutioner som Moalim Jama-gymnasiet. I den nybyggda skolan satt studenter som hoppades att de skulle kunna bygga ett bättre liv i gemenskap. Det var barn och ungdomar som hade upplevt krig och konflikter, men som genom utbildning fick en chans att i stället leva ett produktivt liv med en meningsfull syssel­sättning.

De där åren 2013 till 2017 – jag menar det är inte någon slump att det var då hoppet tändes i Mogadishu och på många andra håll. Hoppet föddes ur våld, fattigdom och extremism.

Det är ingen tillfällighet att det var under dessa år den nya hoppfulla andan etablerades bland landets politiker, med Moalim Jama-skolan i täten.

Och med det vill jag säga att kunskap är makt. Makt är att kunna förändra sin egen situation och att ha möjlighet att påverka samhället. Och för det krävs kunskap.

Organisationen Mercy Corps undersökning om Somalia har naturligtvis sina poänger. Det går i princip inte att rädda barnsoldaterna som befinner sig mitt i den väpnade konflikten. Det är varken eftersträvansvärt eller möjligt. I stället behövs preventiva insatser som ger barnen möjligheter att utbilda sig. Det kommer att ge de somaliska barnen nycklarna till maktens korridorer.

Från de politiska hörnen utgår olika värderingar: Den svaga regeringen säger att utbildning är viktigast medan al-Shabaab “omsorgsfullt” hävdar att direkt maktutövning i samhället är viktigare.

Men utbildning är det enda som kan driva Somalia framåt. En akademiker kan enklare ta del av det politiska samtalet och har därmed bättre förutsättningar att frånta al-Shabaab den makt ett outbildat folk har gett terrororganisationen.

Kunskap är makt. Nu står de där,  al-Shabaab, som har terroriserat i Somalia i hopp om att avskräcka barn och ungdomar att utbilda sig, och är rädda för att den svaga och progressiva utbildningen kan vara början till slutet för deras makt och inflytande i samhället.