Jag vill inte låta hjärtlös, blasé, eller aningslös. När jag vaknade till en Trumpseger i USA för några veckor sedan satt hjärtat i halsgropen – hur kunde detta ske? Som så många andra hade jag, lat i mina antaganden, förutsatt Hillary Clintons ödesbestämda seger. Det nyliberala etablissemangets vindturbiner skulle pumpa in kapitalets artificiella vindar under hennes kampanj och lyfta den. Det var inte med glädje jag hade väntat mig Clinton som president – hon är en nyliberal hök, kvinna eller inte. Hennes presidentkampanj var föraktfull och arrogant. Där Obama åtminstone hade försökt kanalisera ett gemensamt "vi" i sitt slagord "Yes we can" var Hillarys kampanjbudskap "I’m with her". Orden kunde inte bli tydligare. Det här var hennes chans, och vi alla andra kvinnor skulle spegla oss i kejsarinnans kröningsceremoni.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Men Trump är något annat, naturligtvis. Hans seger kommer att stärka högerpopulister världen över, oavsett vad de verkliga siffrorna säger. Ja, vi har alla läst om att Hillary vann flest röster i antal, och Trump vann egentligen inte fler röster i antal än kandidaten Mitt Romney gjorde 2012. Hans seger vilar inte på en gigantisk fascistisk marsch likt Mussolinis mot Rom – men allt detta spelar ingen roll. Högerpopulismen känner vinden i seglen, och de reser sina master världen över; i en globaliserad värld – och en sådan har aldrig uteslutit murar mot "fel" typ av människor – styr vi alla skutan efter samma sjökort.
Sörj gärna, det är endast mänskligt. Men organisera er sedan! För det finns en annan berättelse att lyfta fram här, en som ser möjligheterna i den politiska utvecklingen. Inte som hos en opportunist, inte som när det tyska kommunistpartiet tänkte sig att "efter Hitler kommer vi", som dess partiledare uttryckte det vid nazisternas makttillträde. Nej, vi ska inte dansa på nyliberalismens grav, för vi dansar i så fall vid avgrundens rand. Däremot ska vi göra det tydligt att liberalismen har misslyckats.
Borgerliga kommentatorer skanderar om "den liberala demokratins bräcklighet" – ja, det positiva i demokratin, så som folkstyret och öppenheten, är bräckligt under kapitalismen. Dessa liberaler vill inte kännas vid den liberala demokratins fula kusin – den kapitalistiska rovdriften, den ökande ojämlikheten, orättvisorna, exploateringen av arbetskraft, miljöförstöringen, politikens offer vid kapitalets altare. För liberalerna har alla samma möjligheter i kapitalismen – alla får vad de förtjänar. Denna grymma – och falska – världsbild skapar sina egna monster som Trump, en utväxt av systemets egen ruttnande trädstam.
Det finns ett uttryck som lyder: "låt aldrig en kris gå till spillo". Det bör vi lyssna till nu, för vänsterns lösningar fungerar, och liberalernas fungerar inte. Så mycket är tydligt. Omsätt det nu i praktiken. Driv ut vinstens lyckosökare ur vår gemensamma välfärd; ta tillbaka statens möjlighet att kontrollera och planera infrastrukturen; socialisera bankerna. Nu är det tid för mod. Först sorg, sedan mod.
