Det finns ett ord i vårt språk som anses typiskt svenskt, ett ord som påstås inte ens finnas i andra språk, ordet lagom. Ofta används ordet lagom som lite förklenande, som kompromissernas kompromiss där man inte riktig tar ställning utan väljer den väg som ger minst konflikter. Men om man tänker på att ordet kommer från uttrycket ”laget om”, att det man har att fördela ska räcka till alla i laget, blir det för mig ett mycket vackert ord. Det står för solidaritet, rättvisa, långsiktighet och hållbarhet.
VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL
Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning
Den livsstil som vi har lagt oss till med i Sverige är så långt från lagom som man kan komma. Visserligen fördelar vi livets goda mycket bättre än många andra, men höjer vi blicken en aning och ser hur vi förhåller oss till omvärlden spricker den vackra fasaden. Om alla jordens människor skulle ta för sig av planetens tillgångar som vi svenskar gör räcker inte resurserna laget om.
Hela vår ekonomi är dopad med lagrade resurser i form av energi och mineraler, hela vår förbrukning av konsumtionsvaror bygger på att fattiga människor under vidriga förhållanden producerar varor till skamlöst låga kostnader. Trots att vi lever i ett liv som för de flesta av oss är mer än materiellt mättat, strävar vi som redan har mer än man kan begära hela tiden efter mer.
Vi är i uppfostrade med att materiell konsumtion är lika med lycka. Men lyckoforskningen visar att begreppet lycka är mycket relativt. I Sverige var vi enligt forskningen som lyckligast på slutet av 50-talet. Då var de största bristerna i det gamla Fattigsverige borta, det flesta hade jobb, bostäder och pension. Så länge den materiella välfärden var någorlunda jämnt fördelad var de flesta människor nöjda. Men om man själv hade cykel och grannarna skaffade bil, då började man känna sig mindre lycklig och den trenden håller i sig ännu. Vi har sedan 50-talet tredubblat vår bruttonationalprodukt, men vi är i dag inte lyckligare än för 60 år sedan.
Lagombegreppet måste läggas i flera dimensioner. Det handlar dels om solidariteten med de fattiga grupperna i vårt eget land, det handlar dels om solidariteten med de fattiga folken. Men också om att ta ansvar för de kommande generationernas livsvillkor och om livsutrymmet för de andra levande varelserna på planeten. Det finns också en humanitär och kulturell dimension, att respektera alla kulturers rätt att existera och alla människors rätt att vara unika.
Det är dags att vi svenskar lever upp till det typiskt svenska, att vi lever upp till lagomnormen. Det är först när vi fördelar våra tillgångar så att de räcker laget om som vi uppnår det hållbara samhället.
