I min förra ledare vågade jag konstatera att jag och min man kanske lever det jämställda liv våra föregångare har stridit för. Vi delar lika på ansvaret för hem och barn och låter våra individuella viljor och drömmar få komma fram i vårt gemensamma liv. Men. Vad är då kvar att jobba för? I vårt fall handlar det om livslön – total lön under ett yrkesliv. När vi går i pension kommer min man att ha tjänat 5,5 miljoner mer än mig under vårt yrkesliv om det fortsätter som det gör i dag.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Är detta okej? Nej. Vi har båda en fyraårig akademisk utbildning, något som krävs av våra arbetsgivare för att vi ska få kalla oss specialistsjuksköterska respektive civilingenjör, och vi har arbetat lika mycket sedan vi tog examen för nästan tio respektive åtta år sedan. Trots att vi har samma grad av utbildning och jag dessutom har arbetat längre än min man är det han som tjänar mer. Det beror på en enkel men fruktansvärt orättvis anledning, att min anställning finns i offentlig sektor och min lön är skattefinaniserad. En som arbetar med människors liv och hälsa är lägre värderad än en som arbetar i privat sektor med mjukvaruutveckling.
Medlingsinstitutet visar att löneskillnaderna mellan kvinnor och män i dag är 13,2 procent, Sveriges kvinnolobby och 15:57-rörelsen konstaterar att vi har jämställda löner om 53 år!
Mitt fackförbund, Vårdförbundet, kom nyligen med sin senaste rapport om lönenivåer och löneutveckling mellan olika akademiska yrken. Den visar på en extremt sammanpressad lönespridning för Vårdförbundets yrkesgrupper och att medellön och livslön för dessa kvinnodominerade yrken i offentlig sektor halkar efter jämfört med mansdominerade yrken med motsvarande krav på akademisk utbildning. För att nå upp till en rimlig nivå skulle det innebära cirka 30 procent mer i lön under yrkeslivet för barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor.
Varför ska en som har valt att utbilda sig till den nivå som krävs för att vara legitimerad specialistsjuksköterska tjäna i genomsnitt 5,5 miljoner mindre under sitt yrkesliv än någon som har valt att utbilda sig till civilingenjör? När vården dessutom lider brist på just specialistsjuksköterskor!
För mig är detta orimligt, orättvist och fruktansvärt fel! Min bransch styrs av politiker och skattemedel och den går att styra åt jämställdhet. Arbetsgivaren måste ta sitt ansvar och använda individuell och differentierad lönesättning, förbättra lönespridningen så att de högst betalda tjänar dubbelt så mycket som de lägst betalda och se till så att specialistutbildningar lönar sig. Då kommer både vården och vi som arbetar inom den att bli bättre.
Jag blir glad över att se och läsa att våra folkvalda politiker i Region Östergötland tar ansvar för att göra regionen mer jämställd – i ett land där Östergötland rankas som sämst på den skalan. Genom goda villkor i vården och en jämställd löneutveckling i offentlig sektor kan jag och min man gå i pension med lika mycket pengar på sparkontot och i pensionskuvertet. Det ska jag kämpa för!
