Ledare. Tamya Viinikka.

2016-10-01 06:40
"När min mamma lärde känna min pappa kunde hon som tur var göra risgrynsgröt.", skriver Tamya Viinikka.  Bild: TT
"När min mamma lärde känna min pappa kunde hon som tur var göra risgrynsgröt.", skriver Tamya Viinikka. 

Ingen måste längre kunna koka risgrynsgröt

Om en inte kunde göra risgrynsgröt fick en inte gifta sig. 

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Jag var 17 år när jag blev feminist. Det var då jag insåg att vi levde i en mansdominerad och snedfördelad värld. Men egentligen har jag nog alltid varit feminist. Eller, i alla fall medveten om den värld vi lever i. Allting började nog hemma. Jag och mina syskon gick aldrig på någon förskola, vi var hemma med mamma och pappa jobbade hela dagarna. Mina föräldrar levde ett typiskt heteronormativt förhållande. Mamma gjorde allt hushållsarbete, tog hand om barnen och pappa såg till att vi fick allt som vi behövde. Som Chris O’Neill skulle ha sagt: "Det är jag som försörjer familjen."


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


Under min barndom blev maten ett av livets stora glädjeämnen. Hela familjen samlades runt middagsbordet på vardagskvällarna och på helgerna var det samma sak. Godare mat än den som mamma lagade fanns inte. Förutom mat, var vårt andra stora nöje att sitta med mamma och titta på telenovelas, ofta mexikanska och colombianska såpor. Vi fick lära oss om kärlek och att kärleken övervinner allt. I alla fall kärlek mellan en man och kvinna. Andra typer av kärleksrelationer fanns inte i våra novelas. När vi inte tittade på novelas sjöng vi den spanska barnvisan Arroz con leche, som betyder risgrynsgröt. Låtens huvudperson, en ungkarl, letar efter en ung brud. En ung brud som kan sy, brodera, öppna dörrar och laga risgrynsgröt. 

Om en inte kunde göra risgrynsgröt fick en inte gifta sig. När min mamma lärde känna min pappa kunde hon som tur var göra risgrynsgröt. Under deras äktenskap har hon fått lära sig att göra finska lådor till vårt peruanska/finska julbord. Huvudingrediensen i dessa lådor är risgrynsgröt. För mina föräldrar passade barnvisan deras liv. Dagens version på den barnvisan är bättre. Barnvisans huvudperson letar inte efter någon att gifta sig. Nu letar huvudpersonen efter en kamrat med drömmar som tror på sig själv och kämpar för sina drömmar. En vanlig människa. Om hen kan sy, laga risgrynsgröt eller inte, är irrelevant. 

Därför passar den nya barnvisan mig bättre än den tidigare. Min barndom har påverkat mig. Men inte som det var tänkt, inte som i barnvisan eller i de många novelas som en har sett. I dag vet jag att ett giftermål inte grundas på vilka hushållssysslor en kan göra. I dag kan jag säga "Det är jag som försörjer familjen". Om det bara vore sant. Jag vill kunna säga det där en vacker dag. 

Det är fortfarande ojämnt mellan könen, men det är på väg åt rätt håll. En jämställdhetsmyndighet ska inrättas och den 6 oktober släpper Maktsalongen ett verktyg som ska slå hål på ursäkterna när arbetsplatsen säger att jämställdheten inte behövs. På sociala medier kan ni bidra med ursäkter ni har hört under hastaggen #ingaursäkterkvar.