BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Den 24 november 2014 biföll kommunfullmäktige min motion om att kommunen skulle utreda möjligheten att emittera egna gröna obligationer för bland annat energieffektivisering men också andra lönsamma investeringar som är positiva för klimatet. Tillsammans med SEB tog sedan kommunen fram ett ramverk som styr vilka investeringar som kan finansieras genom de Gröna obligationerna, exempelvis hållbara transporter, avfallshantering, hållbara byggnader och förnybar energi. En mindre andel kan också investeras i projekt som klimatsmart mat, hållbart jordbruk, biologisk mångfald och minskad kemikalieanvändning. I september i år meddelade kommunens internbank att man nu har emitterat sin första Gröna obligation på 600 miljoner kronor, och att den redan var fulltecknad! 

Jag vet att det finns politiska krafter med vissa ambitioner på miljöområdet som ser näringslivet som en fiende. Krafter som vill att staten ska äga produktionsmedlen och planera produktionen, men för mig har socialismen inget annat värde än antikvärdet. Jag ser näringslivet som en samarbetspartner där företagandets dynamik, innovationsförmåga och entreprenörskap är en tillgång i samhällsbyggandet. Men, jag vill också mycket tydligt poängtera, att jag inte har mycket till övers för tokliberalismen. Samhället måste sätta ramarna för näringslivet och se till att kostnaderna för de olika produktionsmedlen inkluderar deras miljöpåverkan. Grön skatteväxling är en annan sida av den gröna ekonomiska politiken där miljöförstörande, icke hållbara verksamheter beläggs med miljöskatter och de hållbara lösningarna stimuleras med ett lägre skattetryck. Tydliga exempel på grön skatteväxling är att det alltid, så länge det är möjligt, ska vara billigare att reparera än att köpa nytt och att fossila bränslen beskattas hårdare än förnybara.

Vi står inför en gigantisk, men nödvändig omdaning av samhället till hållbarhet och i den måste alla goda krafter samverka. Klimatförändringar, försurning, utarmningen av den biologiska mångfalden, skövlingen av de tropiska regnskogarna, utfiskningen av haven, fosforkrisen, jorderosionen och många andra destruktiva processer kräver lösningar som också är ekonomiskt hållbara och som kan genomföras med lokalbefolkningarnas medverkan. Våra barn och barnbarn kommer annars en dag att fråga oss varför vi inte gjorde något medan tid fanns. Vi kan då inte säga att vi inte visste, för nog visste vi alltid. Vi kan heller inte säga att vi inte kunde, för nog kunde vi alltid. Det enda vi då kan säga är att vi inte ville, och det tycker jag är en förskräckligt dålig ursäkt!