Ledare. Bengt Cete .

2017-01-21 05:55
”För att alla människor ska färdas väl måste samhället bygga på solidaritetens grund, där alla efter förmåga bidrar till de gemensamma angelägenheterna och där den gemensamma kakan är tillräckligt stor för att ge alla den välfärd som vår humanistiska värd Bild: Fredrik Sandberg/TT
”För att alla människor ska färdas väl måste samhället bygga på solidaritetens grund, där alla efter förmåga bidrar till de gemensamma angelägenheterna och där den gemensamma kakan är tillräckligt stor för att ge alla den välfärd som vår humanistiska värd

Att färdas väl

Det är inte brist på pengar som urholkar välfärden, det är fördelningen mellan det privata och det allmänna som är problemet.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

När regionfullmäktige i november samlades för att bland annat besluta om budgeten för 2017 kunde sverigedemokraten Ingvar Våxmo inte avhålla sig från den för hans parti så typiska ryggmärgsreflexen att påstå att det är invandringen som hotar välfärden. Jag ska inte förneka att flyktingmottagandet initialt kostar stora pengar, speciellt under så extrema situationer som under andra halvåret 2015, men på sikt tillför invandringen större värden än den kostar. För mig är ekonomi mer än pengar.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


Att investera i humankapitalet är alltid lönsamt och det är en förutsättning för social hållbarhet.

Välfärd betyder att färdas väl, det vill säga att alla ska ha det bra. Innan det liberala samhället grundat på humanistiska värderingar byggdes upp var det släkten, klanen, som såg till att alla hade det bra. Släkten var å ena sidan a-kassan, försäkringskassan och socialtjänsten som ställde upp när de egna resurserna inte räckte till, å andra sidan krävde klanen lojalitet och underkastelse. Med folkhemmet kom ett systemskifte där samhället tog över ansvaret för välfärden och finansierade den med skatter.

Den svenska välfärden stod på sin topp under 1980-talet. 90-talets finanskris tvingade fram stora budgetnedskärningar som avsågs vara tillfälliga men trenden fortsatte in på 2000-talet och nådde sitt maximum under alliansregeringarnas skattessänkartsunami.  

Vi har aldrig haft så mycket pengar i vårt land som just i dag, och redan i morgon kommer vi att ha lite till. Det är inte brist på pengar som urholkar välfärden, det är fördelningen mellan det privata och det allmänna som är problemet. Jag ser också att det finns ett visst värde i att folk får behålla mer av sina inkomster, men då måste man också vara beredd att ta konsekvenserna av en underfinansierad gemensam sektor. Parallellt med omfördelningen av resurser från det gemensamma till det privata har en annan process skett där inkomstklyftorna ökar och allt fler människor marginaliseras och ställs utanför välfärden. Den urholkade samhällsekonomin i kombination med deras egen resursbrist gör gruppens situation än mer utsatt.

För att alla människor ska färdas väl måste samhället bygga på solidaritetens grund, där alla efter förmåga bidrar till de gemensamma angelägenheterna och där den gemensamma kakan är tillräckligt stor för att ge alla den välfärd som vår humanistiska värdegrund förpliktigar. 

Det är också i fråga om värdegrunden som Sverigedemokraterna skiljer ut sig från alla seriösa partier, då partiets hela politiska affärsidé bygger på att exploatera missnöje, att ställa grupper emot varandra och servera enkla lösningar baserade på grunda analyser. I ett sådant samhälle kommer rätten att färdas väl vara begränsad till de människor som lever i innanförskap, medan de som står utanför får klara sig själva. Speciellt om man har haft oturen att födas i ett land där livet har blivit så outhärdligt att det till slut inte fanns någon annan utväg än att fly.