Känsloladdad jakt på jaget

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Under hela min barndom har man försökt gifta bort mig. Jag är en konung – inte en handelsvara, ryter hon. 

– Drottning! Utropar makten från skuggorna bakom henne. 

– Härskare! Replikerar konungaflickan. 

Öppningsscenen gör det genast klart vilken konflikten är och att den är precis så där komplicerad som livet självt. 

– Dels handlar det om att vara kvinna och att ha makt, och om den kamp som det medför i den här patriarkala strukturen. Det makten vill är ju att hon ska gifta sig och föda en arvinge. En arvinge är otroligt viktigt för kungariket, berättar uppsättningens regissör Pontus Plænge. 

”Jag vet inte om jag är kvinna?”

Konungaflickan inser att om hon går med på kraven och gifter sig kommer hon att förlora makten, då den per automatik kommer att överföras till hennes make, kungen, något hon fasar ska ske. 

– Det andra perspektivet är könstillhörigheten. Alltså ur ett mer existentiellt perspektiv. Både att vara kvinna rent könsligt, men också rent könsrollsmässigt. Könsrollen går ju ihop med hela det här maktperspektivet, men det andra är… Det finns en replik där hon säger ”jag vet inte om jag är kvinna?”. Och hon var ju uppfostrad till man, fortsätter Pontus Plænge.

Identitetsökandet som Kristina går igenom är ett tema som är lika aktuellt i dag – flera hundra år efter hennes död. 

– Det är allmänmänskligt, tidlöst. Det är det mänskliga att man söker efter svaret på frågan vem är jag? Oavsett var man befinner sig och vilket kön man har, säger Pontus Plænge.

Frågan ställs på sin spets

I Dissekering av ett snöfall ställs frågeställningen på sin spets genom att konungaflickan är en kvinnlig makthavare – i en tid när det är sällsynt. 

– Och vi ser ju att det fortfarande är så. Och det är också intressant att se; hur beskrivs Hillary Clinton? Hur beskrivs Angela Merkel? Ja, lite så som man beskrev drottning Kristina på 1600-talet. Som lite så här … inte riktigt som kvinnor, säger Pontus Plænge. 

Väldigt nära den verkliga historien

Caroline Harrysson, som spelar konungaflickan, ser även hon utmaningar i sin karaktärs öde, som är aktuella även för dagens kvinnor. 

– Att gå sin egen väg till exempel. Att det krävs otroligt mycket för en kvinna i en mansdominerad värld att göra det, säger hon. 

Pjäsen berättar inte bara om konungaflickans tid som regent. Även hennes relation till sin mor, far, ungdomskärleken Love och hovdamen Belle beskrivs och kompliceras. Dissekeras.  

– Sara Stridsberg ligger hela tiden väldigt nära den verkliga historien men hon gör, utan att ljuga, en tolkning som blir väldigt stark där hon lägger till... kanske är det ett feministiskt perspektiv, säger Pontus Plænge.