Krönika. .

2016-09-04 06:14

Uppror på E22:an

När vägen slutligen blir enfilig tvingas den ettriga ge upp kampen och lägga sig bakom sin motståndare.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Civil olydnad. I mina öron har det alltid klingat positivt. Jag tänker på idealister som trotsar ett system som kommit i konflikt med det rätta och goda. Moraliska människor, modiga människor. Att civil olydnad också kan vara osympatiskt och maktfullkomligt hade jag kanske inte funderat så mycket på. Förrän i somras.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


Jag hade två av sönerna med mig i bilen när vi lämnade Norrköping på E22 för ett ärende i Söderköping. Alla som har åkt den vägsträckan under rusningstid eller semestersäsong vet att det är dumt, men ibland har man inget val.

Eller, det kanske vi hade, men nu for vi i alla fall fram där i vår sommarheta Skoda och hade väl kommit halvvägs när vi upptäckte att trafiken nästan stod stilla ett par hundra meter framför oss. Jag saktade in och placerade oss sist i karavanen som försvann bort i ett evigt fjärran.

Vi skruvade ned fönsterrutorna, lutade oss tillbaka i värmen och konstaterade att vi borde ha kört över Västra Husby i stället.

Ja, men då hade vi missat en intressant föreställning.

Bilen framför oss är en Volvo kombi. Plötsligt girar den vänster och placerar sig till större delen i den tomma ytterfilen men med högerhjulen kvar i innerfilen för att markera att den fortfarande håller sin plats.

Genast dyker dramats andra aktör upp bakifrån, en silvrig Audi, snäppet mindre än Volvon. Den kommer i ytterfilen, måste tvärstanna och lägger sig bara någon decimeter bakom Volvon. Man förstår att Audin verkligen vill köra om och vinna tid genom att glida förbi kön och blinka sig in i högerfilen först när vägen blir enfilig längre fram.

Men det är omöjligt. Volvon gör sig så stor den kan och ingen förmår ta sig förbi men gudarna ska veta att den ettriga Audin verkligen försöker. Den lägger sig så långt ut som det bara går och gör små ryckvisa framstötar men måste varje gång tvärstanna bakom den orubbliga Volvon.

Maktkampen pågår under 10–15 minuter. Audin börjar tuta. Volvon reagerar inte. När vägen slutligen blir enfilig tvingas den ettriga ge upp kampen och lägga sig bakom sin motståndare.

Resten av resan frågade vi oss vem av de två man borde sympatisera med.

Volvons agerande var väl egentligen civil olydnad, men inte på det där ädelmodiga sättet som man associerar med aktivister som kedjar fast sig vid träd. Volvon var en surbulle som med milt våld fick övriga att rätta sig efter dennes regler och man kör fan inte om en bilkö, särskilt inte den här. 

Och något ligger det väl i det. Volvon hade kanske den moraliska rätten på sin sida. Schysstast vore ju om alla inrättade sig i ledet och inte trängde sig.

Men lagligt sett handlade det trots allt inte om att tränga sig. Det måste ju vara tillåtet att köra om hur många bilar man vill när man kör i ytterfil, och Audin kan ju dessutom ha haft goda skäl för sin brådska. Lagligt kan det däremot knappast vara att ockupera två körfält.

Det här med civil olydnad, jag vet inte. Är det något man gillar bara i de fall där man sympatiserar med den olydige?

Bäst & Sämst

Bäst just nu: Stora rödgula victoriaplommon.

Sämst just nu: Att sommaren inte är längre.