Jag viste inte då att denna man skulle gifta sig med min äldsta syster Sara. Hon var då 16 år gammal, mycket vacker med långt, rött hår och fina fräknar. Nu har hon fyra barn, det äldsta är två år yngre än jag.
Min andra syster Samira är elva år äldre än jag. Hon gifte sig när hon var 12 år. Jag var då två år gammal. Jag minns ingenting av detta men nu när jag tänker tillbaka på min syster står det klart för mig att Samiras liv fyllts av tragiska händelser. Hon fick sitt första barn, Safaa, när hon var 14 år, andra barnet, Mumina, när hon var 15 år gammal. Mumina dog när hon var ett år och händelsen fick Samira att skilja sig, 17 år gammal, till priset att aldrig mer få träffa sitt första barn. Samira fick en ny man och ytterligare sju barn, två av dem dog i det som skulle komma.
När revolutionen började i mitt hemland Syrien blev livet svårt för folket, men inte för min syster Samira. Därför att det inte kunde vara svårare för henne än det alltid har varit.
Min tredje syster Siham var 14 år gammal när hon gifte sig. Hon kämpade emot, men till slut utan hopp. Jag var tio år gammal och jag kommer ihåg när Siham satte sig i brudstolen, ögonen fyllda med tårar …
Siham bor i Tyskland i dag. Hon har tagit den farliga vägen från Syrien till Egypten till Turkiet och över havet till Grekland. Sedan gick hon långa vägar genom skogen i flera länder och skrattade åt svårigheter som hon mötte på vägen.
Jag talade med henne innan hon bestämde sig för att ge sig av. Hon sade att hon inte var rädd att drunkna i havet. Hon kände att det var hennes sista chans att förändra sitt liv och försöka uppnå det som hon hade kvar av sina drömmar.
Svårigheterna som hon mött på vägen till Tyskland är ingenting för henne jämfört med svårigheter hon har mött i sitt liv som ung mamma. Hon föddes med en missbildning i ryggen. Läkaren sade att hon inte borde få mer än ett barn annars kunde det skada hennes rygg allvarigt och leda till att hon inte kunde gå på fötterna. Hon har använt flera olika preventivmedel för att inte få flera barn, men det hjälpte inte. Hon har i dag fem söner. Vi fick senare veta att hon har två livmödrar.
Mitt liv har relativt sett varit lätt jämfört med mina systrars. Jag är yngst i familjen. Mina systrar har alltid stöttat mig och varit till hjälp när jag behövt. De har hjälpt mig att fortsätta mina studier och bli konstnär, att gifta mig med mannen jag älskar. Det har alltid varit till hjälp för mig att få prata med mina syskon. Varje syster är intelligent på sitt sätt. De är geniala och får mig att tänka på nya sätt när jag pratar med dem.
Jag hänger i dag nästa utställning på mitt galleri i Norrköping. Utställningen heter Child Mothers, och består av fotografier tagna av Pieter ten Hoopen. Den ska visas under Norrköpings globala veckor. Jag tänkte inte alls på mina systrar när jag valde denna utställning. Men nu när jag hänger bilderna på väggarna och tittar på ögonen hos dessa unga mammor från hela världen, känner jag att de är bekanta. Jag började prata med dem och de började svara mig. Vi delar våra tankar och erfarenheter med varandra exakt som jag brukar göra med mina systrar. Den enda skillnaden är att de här kvinnorna är yngre än jag. Telepati fungerar bra mellan mig i Sverige och dessa unga mammor i Burkina Faso, Bangladesh, Jordanien och hela världen.
