Krönikatyr. .

2016-06-19 06:09
Bild: Sahar Burhan

"Jag tänker, alltså finns jag" – Jag tänker klippa mina naglar!

Det är omöjligt för en arbetande kvinna att behålla sina händer mjuka och naglarna långa och fina i dag. 

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Ett utbrett fenomen i vår tid är att kvinnor ska ha långa och fint färgade naglar. Varför, och varifrån kommer detta fenomen?


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


Jag hörde någon gång att kungliga och adliga kvinnor som levde i sus och dus i stora och fina slott på medeltiden ofta hade fina händer med långa naglar som var ett tecken på att de inte arbetade. En överklasskvinna kunde på det sättet skilja sig från en arbetarkvinna och visa att hon inte behöver jobba eller kämpa hårt för att kunna försörja sig. 

Vår syn på arbetarkvinnan har ändrats i dag. Men varför tycker många människor fortfarande att långa och färgade naglar är något fint och därför vill behålla sina naglar långa? 

Det är omöjligt för en arbetande kvinna att behålla sina händer mjuka och naglarna långa och fina i dag. En kvinna som städar, rensar ogräs eller bygger ett hus har svårt att ha långa naglar. Det är kanske därför vi i dag hittar många människor som har som yrke att ta hand om våra naglar. I dag finns det färdiga plastnaglar som kan limmas på de naturliga naglarna och som kan tåla hård påfrestning. Om de går sönder kan de lätt bytas ut. Allt detta för att visa vad? Att kvinnan inte jobbar hårt? Att kvinnan är vacker även när hon måste hugga sten och såga trä? Lösnaglar med fina mönster ska gömma de färger som satte sig under en konstnärinnas naglar efter en härlig dag med färger och måleri! Lösplastnaglar kan gömma ojämna naglar hos en skulptör som skapar en jättestaty av trä!

Medan jag tänker och undrar nu kommer en bild i mitt huvud av statyn Tänkaren, av den franske skulptören Auguste Rodin. Jag undrar varför statyn föreställer en man som tänker? Skulle det göra skillnad om den föreställde en kvinna som tänker, istället för en man? Jag undrar också – om det varit en kvinna som skapade statyn, skulle statyn då vara en kvinna (Tänkarinnan)? Varför är det mest manliga modeller när en konstnär vill tolka något djupt och seriöst, och kvinnliga när konstnärer vill tolka något vackert? 

Det slår mig nu att många bilder från 1800-talet är konstverk som gestaltar vackra nakna kvinnor: Edgar Degas kvinnor som badade, tvättade och kammade sig eller Paul Gauguins kvinnor på Tahiti.

Hur mycket vet vi om kvinnliga konstnärer från 1800-talet? Hur mycket vet vi om till exempel den franska skulptören och grafikern Camille Claudel (1864-1943)? När det beskrivs vem hon var kopplas hon alltid till två män. Hon var syster till författaren Paul Claudel, och student och senare flickvän till Auguste Rodin!

Och hur mycket vet vi om Hilma af Klint och hennes undringar om dualtanken? Dualen mellan man och kvinna eller kvinna och man. 

I dag har det ändrats. Kvinnor är i dag jämställda med män. Det är numera viktigt att vi till exempel ska räkna hur många kvinnor, män eller ej könsidentifierade som deltar i ett projekt eller som kommer på vernissage till en utställning. Men jag missar alltid att räkna när jag finner mig själv tittande på kvinnors plastnaglar. 

Har ni någon gång sett en kvinna med långa naglar bläddra på sin Iphone? Har ni sett hur hon gör för att röra skärmen som inte funkar om fingerhuden inte petar på skärmen?