BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Två stadsdelar där de vuxna, och civilsamhället för länge sedan har förlorat sin röst, säger Glenn Larsson vid föreningen Kriminellas revansch i samhället, Kris.
Speglar samhället
Han sitter i köket i lokalerna på Östra Promenaden. På det vaxduksbeklädda bordet framför honom står en kaffekopp.
– Barnen i förorten speglar samhället. Fungerar inte samhället, fungerar inte barnen. Segregation, skolor utan lärare, och nedmontering. Det här är vad vi får.
Kollegan Jonas Andersson drar av plasten på en fryst matförpackning. Båda två arbetar just nu för Unga Kris. En verksamhet som startade som ett projekt 2005 med hjälp av ett ekonomiskt bidrag på 26 miljoner kronor från Allmänna arvsfonden.
– Vi jobbar mycket med tillit och gemenskap. Bland annat är vi kontaktpersoner åt ungdomar som har hamnat snett. Finns med på möten hos socialen, i skolan. Gör aktiviteter, pratar i telefon.
– Men kanske viktigast av allt är att vi känner till sanningen om den kriminella världen – att det inte finns en enda lycklig narkoman eller kriminell. Spelar ingen roll hur mycket pengar personen har. Äcklet, blodet och smutsen går inte att tvätta bort med pengar.
Tunga missbruksproblem
Enligt Glenn och Jonas är ungdomarna som hänvisas till föreningen yngre, och tyngre kriminellt belastade än tidigare. Många med tunga missbruksproblem.
– Gängrekryteringen börjar redan i tolvårsåldern. Småkillar som ser upp till äldre och börjar sälja droger, säger Glenn.
– I övre tonåren är många fullvärdiga medlemmar, fast i missbruk, beväpnade och rädda som fan i sina skottsäkra västar. Vi vill gärna fånga upp ungdomarna innan de har hunnit dit.
Till Unga Kris kommer främst ungdomar som har skickats från socialtjänsten. Barn som har gjort sig omöjliga i skolan och kanske är på väg att placeras.
– När de kommer hit är de ofta brutna. Men med rätt stöd går det förvånansvärt fort för dem att komma tillbaka. Ofta är det just tillit och trygghet som saknas, säger Jonas Andersson.
Stödet och insatserna ska sättas in tidigt, enligt Jonas och Glenn.
– Redan i lågstadiet går det att se vilka ungar som riskerar att fara illa, och det är där skolan, fritids och andra vuxna i barnets närhet måste börja agera, säger Glenn.
Avsaknaden av trygga vuxna
Avsaknaden av trygga, stabila vuxna är den vanligaste orsaken när barn hamnar snett, enligt Jonas och Glenn.
– Trassliga hemförhållanden, tomrum som måste fyllas, och så den falska gemenskapen i gängen, droger och pengar. Det är den klassiska förklaringen.
De vuxna måste börja se barnen och deras problem för vad de är. Och inte ta avstånd och slussa runt ungarna när det blåser. En arg och jäkligt stökig unge i skolan mår antagligen väldigt dåligt och är skitledsen. Då är det viktigt att det finns vuxna som kan hjälpa och står kvar, säger Jonas.
– Så ser det inte ut i dag, tvärtom är många vuxna på skolorna rädda för de här ungarna, och drar sig undan. Och visst, det är inte lärarnas jobb att lösa konflikter. Men det finns andra vuxna på skolorna, trygghetsteam, och elevassistenter.
– Organisationen måste fungera så att dessa kan arbeta mer förebyggande, och inte bara släcka bränder, säger Glenn.
Enligt Jonas och Glenn finns det mycket som kan göras, men som inte görs. Varför vet de inte.
– Fritidsgårdarna – där finns stor kompetens. Men om ungarna inte kommer dit, måste fritidsgårdarna komma ut till ungarna.
– De vuxna måste ta tillbaka ledarskapet. Det här är bara vilsna barn, och de behöver hjälp.
Köper kontaktmannaskap
I dag köper socialtjänsten Kris kontaktmannaskap. Men enligt Glenn och Jonas skulle de kunna anlitas till mer.
– Vår närvaro på skolorna skulle kunna göra stor skillnad. De här ungarna behöver vuxna som vet vad det handlar om. Och som kan tala om hur verkligheten i de kriminella gängen ser ut. För den är inte vacker, och de vill inte dit.
