Reportage.

2017-07-26 07:00

Livet i det nya landet

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Prenumerera digitalt

Från

39 kr

Beställ här!

Beställ senast 26 september så får du en hel månad för bara 39 kronor. Avsluta när du vill.

Prenumerera på papper

Från

327 kr

Beställ här!

Få tidningen både på papper och digitalt. Betala per månad.

”Allt jag kunde tänka på var barnen”

Mitt namn är Wedad Nasab, jag är 48 år och kommer från en by utanför Hama i västra Syrien. Jag växte upp i en stor familj med tre systrar och tre bröder, alla har läst på universitet och pappa jobbade inom handel. Min mamma är skräddare. I 23 år har jag arbetat som grundskolelärare. Vi hade bra ekonomi och livet var fint, jag volonterade mycket inom kyrkan för att hjälpa andra.

Hon saknar Syrien djupt, och inte förrän hon fick ett arbete och efter flera år äntligen kunde leva ett självständigt liv igen fann hon glädjen inom sig. Wedad Nasab önskar att hon hade hittat till Portalen så fort hon kom till Sverige.  Bild: Monica Hansson
Hon saknar Syrien djupt, och inte förrän hon fick ett arbete och efter flera år äntligen kunde leva ett självständigt liv igen fann hon glädjen inom sig. Wedad Nasab önskar att hon hade hittat till Portalen så fort hon kom till Sverige.

När kriget började 2011 stannade vi kvar. Jag ville verkligen inte lämna Syrien, men två år senare började det smälla bomber runt vårt hus och vid skolan som mina barn gick på. I min stad var de allra flesta kristna, shia- och sunnimuslimer och vi levde alla tillsammans. Vi hade väldigt goda relationer med varandra, det var aldrig några problem. Tills kriget började.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


IS var runt omkring vår stad och kastade bomber mot våra hem, varje dag. Jag var livrädd, jag tittade på mina barn och allt jag kunde tänka på var att jag måste hitta en trygg plats för dem. Frågan var, vart vi skulle ta vägen? En av mina bröder bor i Göteborg sedan 18 år tillbaka, så vi bestämde oss för att flytta till Sverige. Vi tog oss till Libanon och flög till Stockholm, det kostade otroligt mycket pengar, men vi var tvungna.

Att komma till Sverige innebar en katastrof för mig. Under två år bodde vi här utan någonting, en tid hyrde vi ett hem svart. 8 000 kronor i månaden kostade det. Jag är så tacksam för att Sverige öppnade dörren för oss, men den första tiden här var väldigt svår. Det var en katastrof för mina barn också, i Syrien hade de allt. Här stod de plötsligt utan vänner, i en ny skola, nytt språk, allting var nytt. Min minsta dotter, hon är tio år, längtar fortfarande tillbaka till Syrien. Hon känner sig ensam här.

Jag önskar att jag hade känt till Portalen* när vi kom hit, det är bara sex månader sen jag upptäckte det. Människor behöver kontakt, vara sociala och aktivera sig för att glömma kriget. Under tre år kunde jag inte sova mer än två till tre timmar om nätterna.

Jag har gått på SFI i två år, och jag har inte kunnat studera hemma. Så fort jag sitter ner och försöker koncentrera mig så kommer minnena från kriget tillbaka. Jag har inte haft någon att prata svenska med, allt jag har hört runt mig har varit arabiska. Jag har inte kunnat tänka. Min man och mina barn kan engelska, men inte jag. Så jag måste lära mig svenska.

När jag slutade på SFI så frågade arbetsförmedlingen om jag ville gå snabbspåret för lärare, ja! Där träffade jag så många personer, jag gjorde praktik och sedan fick jag jobb här på Portalen. Allt jag behöver för att få arbeta som lärare är svenska, och här får jag prata svenska varje dag. Äntligen! Här på Portalen var första gången som jag skrattade sedan vi kom till Sverige. Alla jag har mött här har känts som min familj med en gång, speciellt Marco. Han är som min bror.

Min riktiga bror är kvar i Syrien och hjälper massa människor, precis som Marco. Han öppnade dörren för mig. Människor som kommer hit behöver någon som honom, han jobbar från både hjärtat och hjärnan på samma gång. När jag träffade honom så kände jag att det finns hopp för framtiden. Förut var jag så rädd för att prata svenska, för att jag gjorde så många fel. Nu har jag kommit över rädslan, och pratar i alla fall. Andra rättar mig när jag säger fel så jag lär mig hela tiden.”

*Portalen är en mötesplats som finns i Ringdansen och Hageby, med syftet att få fler människor i arbete av egen kraft. I verksamheten ryms språkundervisning, studiecirklar, föreläsningar och mentorskapsprogram med mera.

Berättat för: Monica Hansson