Reportage.

2016-10-04 06:02
”De ständiga avslagen bröt ner mina föräldrar, och jag växte upp med en känsla av       att aldrig vara på riktigt, att inte vara lika mycket värd som andra barn”, berättar Leonardo om uppväxten.  Bild: Malin Wernström
”De ständiga avslagen bröt ner mina föräldrar, och jag växte upp med en känsla av att aldrig vara på riktigt, att inte vara lika mycket värd som andra barn”, berättar Leonardo om uppväxten. 

Leo växte upp som papperslös

Känslan att inte vara lika mycket värd som andra har präglat Leonardo Zlatanovics liv. I 15 år har han levt under radarn, gömd och på nåder innan han slutligen fick svenskt medborgarskap förra året.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Prenumerera digitalt

Från

39 kr

Beställ här!

Beställ senast 26 september så får du en hel månad för bara 39 kronor. Avsluta när du vill.

Prenumerera på papper

Från

327 kr

Beställ här!

Få tidningen både på papper och digitalt. Betala per månad.

Han kommer aldrig att glömma den där tisdagsmorgonen i december för fyra år sedan. När polisen stod utanför dörren till familjens tillfälliga bostad i Norrköping för att hämta honom och hans då sjuåriga syster Alijana. Och skräcken i hans mammas ögon när polisen bände upp deras grepp kring hennes midja. Den dagen kommer Leonardo Zlatanovic aldrig att glömma. Inte heller kommer han att glömma hur den svenska polisen lämnade över honom och hans syster till serbiska myndigheter på flygplatsen i Belgrad och hur de sedan fördes till ett barnhem med galler för fönstren. 


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


”Jag är rätt stark”

Leo, som han kallas av vänner och familj, tittar upp. För ett ögonblick ser han väldigt mycket äldre ut än sina 17 år, men sedan ljusnar anletsdragen. 

– Hade jag inte varit med om det här, hade jag inte heller varit den jag är i dag, och jag är rätt stark, säger han. 

Föddes i Belgrad

Leonardo Zlatanovic föddes i Belgrad 1999, mitt under det pågående Kosovokriget. När han var någon månad gammal flydde familjen till Tyskland där de fick avslag på asylansökan. Familjen fortsatte vidare till Sverige. Trots att de flesta som flydde Kosovokriget vid den här tidpunkten beviljades asyl i Sverige fick familjen avslag till följd av Dublinförordningen. 

– Och här började livet som papperslös, eller asylsökande, säger Leo.

Två tillstånd han beskriver som omänskliga.

– De ständiga avslagen bröt ner mina föräldrar, och jag växte upp med en känsla av att aldrig vara på riktigt, att inte vara lika mycket värd som andra barn, säger han. 

Trots att Leo och hans två syskon – som båda är födda i Sverige – gick i förskola och skola och växte upp som vilka svenska barn som helst, visste de att Migrationsverket ville skicka tillbaka dem till Serbien, ett land de inte kände till och där det talades ett språk de inte förstod.

– Vi är romer, och pratar romani hemma. Jag kan inte ett ord serbiska. Det var ett land där mina föräldrar bodde i en period och där jag föddes,  men som jag inte har någon anknytning till. Jag har alltid sett mig som svensk, säger Leo.

Två gånger lyckades Migrationsverket. Första gången var för fyra år sedan. Det var då polisen tog dem från deras mamma. 

– Vi hade fått avslag, och pappa hade redan återvänt till Serbien. Vi stannade kvar med mamma. Men eftersom mamma inte fått svar på sin asylansökan tog de bara mig och min syster.

Läs vidare på nästa sida: Hamnade på barnhem

Leonardo Zlatanovic

Ålder: 17

Familj: Mamma, pappa och två syskon

Skola: Andra året på Curt Nicolingymnasiets teknikprogram. 

Civilstatus: Flickvän

Intressen: Fotboll, spelar i division fem  C.C Jaguar

Om 15 år: Civilingenjör, föreningsaktiv, filmproducent och fotbollsspelare