Kyrkor och moskéer får ta över när välfärden drar sig tillbaka

VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning

Diakonicentrum är en plats vigd för samtal med ungdomar mellan 13 och 26 år. Där arbetar bland annat Viktoria Witt, diakon och projektledare, Susanne Holmén Hjalmarsson, präst, och Kristina Nedell, diakon. Varje vecka har de i genomsnitt 25 samtal med olika ungdomar. Ungdomarna som vänder sig till Diakonicentrum har olika behov. Ofta handlar det om frågor kring ångest, identitet, övergrepp och stress.

– För 15 år sedan blev man glad när någon från vården ringde och undrade om man kunde ta ett samtal med en ungdom, i dag har vi knappt tid för alla. Fler ungdomar slussas vidare till oss på grund av knappa resurser inom vården, säger Kristina Nedell.

Många nyanlända söker sig till moskén

Aishamoskén är en av Sveriges äldsta moskéer och har funnits i Norrköping sedan tidigt 1980-tal. Läxhjälp, föreläsningar och kvällskurser i svenska är ett axplock av vad de erbjuder. Förutom församlingsmedlemmar är det främst nyanlända som vänder sig till Aishamoskén i behov av stöd och rådgivning.

– Nyanlända vänder sig till oss, oavsett religion, på grund av språket. Vi hjälper till att fylla i blanketter, vi tolkar, ordnar kontakt med myndigheter och fungerar som stödpersoner. Vi vill hjälpa och vi tycker det är kul att finnas till för människor som behöver stöd, men det är påfrestande eftersom allt arbete vi gör är ideellt, säger Ebu Elif, vice ordförande för Aishamoskén.

Olika förutsättningar att hjälpa

Både Aishamoskén och Svenska kyrkan ser det som en plikt att finnas till för alla människor som har behov av deras stöd. Förutsättningarna ser dock olika ut. Svenska kyrkan finansieras av medlemsavgifter och eftersom drygt 65 procent av Sveriges befolkning är medlemmar har de bättre ekonomiska förutsättningar att bedriva socialt arbete än Aishamoskén som finansieras av 400 familjer i Norrköping.

De senaste tre åren har både Svenska kyrkan och Aishamoskén känt av ett ökat tryck från människor i behov av deras stöd. För Aishamoskén kommer det ökade trycket främst från nyanlända.

– För Svenska kyrkans Diakonicentrum är det ett allmänt tryck från olika håll i samhället, framför allt från personer som slussas vidare från vården, säger Kristina Nedell.

”Verkligen inget vi räknar med”

Roger Källs, ordförande i socialnämnden, tror att det ökade trycket på religiösa samfund har flera orsaker. De många nyanlända och färre resurser inom den offentliga vård- och omsorgen.

– Vi tycker det är fint och ­solidariskt att kyrkan och moskén gör ett så pass bra arbete för människor i behov, men det är verkligen inget vi räknar med som kommun.

– Samhället bistår med ett ekonomiskt grundstöd för alla i Sverige. Men vad som är ett bra och tillräckligt grundstöd, det är en politisk fråga, säger Roger Källs.

Aishamoskén och Svenska kyrkan fungerar också som mötesplatser. Diakonicentrums dörrar står öppna för spontana besök – för den som vill ta en fika, hänga hängmatta eller bara läsa en bok. På Aishamoskén träffas ofta muslimska pensionärer för att umgås. Ebu Elif berättar att många av de äldre som kommer annars skulle vara ensamma.

Varken Diakonicentrum eller Aishamoskén kräver att någon är troende för att få ta del av deras stöd.

– Men till följd av Aishamoskéns knappa resurser prioriterar vi den muslimska gruppen i första hand, säger Ebu Elif.