Marianne Lindvall har arbetat som SFI-lärare vid S:t Olofsskolan sedan 1980. Hon har undervisat invandrare från Finland såväl som flyktingar från diktaturen i Chile, kriget i Jugoslavien och från Syrien.
– Att mot alla odds lyckas nå fram. Det är det som gör att jag älskar mitt jobb. Och alla möten, säger hon.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Under åren som SFI-lärare har hon sett flera förändringar i undervisningen. Just nu tycker hon att den största utmaningen utan tvekan är elevernas korta studietid.
– De får inte läsa i lugn och ro. Arbetsförmedlingen försöker snabbt få ut dem i olika integrationsjobb och så vidare. Det blir så ryckigt, säger hon.
Halvdagsstudier
I stället tycker hon att alla elever skulle ges möjlighet till halvdagsstudier och att de under den andra halvan av dagen fick vara ute på en arbetsplats där de genomförde enklare arbetsuppgifter.
– Det kunde vara arbetsuppgifter där språket inte är så viktigt. Bara att de får vara med på fikaraster och hamnar i ett socialt sammanhang, säger Marianne Lindvall.
Den kontinuerliga antagningen av elever som beskrivs som ett stressmoment för SFI-lärarna i Lärarförbundets enkät ”Den kommunala vuxenutbildningen – en ny chans på riktigt” känner hon inte igen sig i.
– Jag är van vid det. Med tiden blir man bra på att veta vilka elever som kan vad och att hålla lektioner som har en början och ett slut. Så att det inte blir problem för dem som missar en lektion att vara med på nästa och så vidare, säger hon.