Debatt: Nya regler sätter fingret på Jordbruksverkets dubbla roll

Remisstiden för Jordbruksverkets ”Förslag till nya och ändrade djurskyddsföreskrifter för hållande och skötsel av lantbrukets djur” gick ut den 22 maj. Jordbruksverket föreslår att dela upp nuvarande föreskrift med saknummer L100 i flera föreskrifter uppdelade per djurslag. Utöver det föreslås flera ändringar i sak.

Inom ramen för livsmedelsstrategin, har regeringen gett Sveriges lantbruksuniversitet i uppdrag att bilda ett vetenskapligt råd. Rådets uppgift ska bland annat vara att säkerställa att Jordbruksverket får en mer uppdaterad bild baserad på aktuell forskning som underlag i arbetet med föreskrifter. Vi ifrågasätter att Jordbruksverket inte inväntat det vetenskapliga rådet eller på annat sätt tagit fram ett ordentligt underlag till den här remissen.

Ett av förslagen är att tillåta en tidigare separation mellan smågrisar och deras mamma. Jordbruksverket vill korta den befintliga avvänjningstiden på minst 28 dagar till 21, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda. Det här förslaget känner vi igen, från branschorganisationen Sveriges grisföretagares förslag till kontrollprogram, även kallat djuromsorgsprogram. Jordbruksverket avslog ansökan om kontrollprogram i mars, men väljer alltså nu att arbeta in bland annat förslaget om tidigare avvänjning, i sina föreskrifter. 

Den enda studie som Jordbruksverket hänvisar till i underlaget till remissen är grisbranschens egen begränsade pilotstudie. Jordbruksverket bortser helt från forskning som visar att tidig avvänjning har allvarliga negativa effekter på djurvälfärden. En digivningsperiod på mindre än fyra veckor hos grisar leder bland annat till ökad risk för beteendestörningar och avråds av EFSA (Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet). Att tillåta en tidigare avvänjning och fler grisar- per avdelning, som är ytterligare en ändring, riskerar att leda till ökad antibiotikaanvändning, vilken i sig bidrar till den så allvarliga antibiotikaresistensen.

De ändringar som Jordbruksverket föreslår gällande avelsdjuren i kycklingindustrin sätter fingret på det faktum att produktionsintressen väger så mycket tyngre än intresset av att kycklingarna ska må bra. I strävan efter snabb och hög tillväxt kan fåglarna i kycklingindustrin inte bete sig naturligt, till exempel använda sittpinnar som de har ett behov av att göra, eller äta sig mätta, utan att själva få ont eller andra hälsoproblem av det. Kravet på sittpinnar vill Jordbruksverket ta bort då avelsdjuren är så stora och tunga att de skadas av att använda sittpinne. 

Kravet på dagsljus från fönster eller andra dagsljusinsläpp tas också bort. Så grundläggande saker som sittpinnar och dagsljus funkar alltså inte i stallarna för avelsdjuren i kycklingindustrin. Jordbruksverket anpassar reglerna efter den verkligheten, i stället för att sätta ned foten och säga stopp. Var går gränsen för vad djur får utsättas för, genom avel, uppfödningsmiljöer och hantering? 

Jordbruksverket sitter på två stolar; ett gott djurskydd kontra enkelhet och ekonomisk vinning för näringen. Det här är bara ett i raden av exempel på att verkets uppdrag är omöjligt att genomföra utan att djurens intressen får stå tillbaka. Sverige behöver en djurskyddsminister och en myndighet för djurskydd.