Debatt: Låt inte alkoholen gå före barnen

Mamma säger att det är mitt fel att hon dricker. Pinsamt att pappa var onykter på kvartssamtalet.

Pappa och mamma bråkar på nätterna. Det är bara vår familj som är så här.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Vi har inte många tabun kvar i Sverige. Kanske lite när det gäller psykisk sjukdom. Och döden kan vara otäckt att prata om. Annars är murarna rivna. Men att få till ett öppet, seriöst samtal om alkohol är inte lätt. Ändå orsakar inget annat så stor skada i samhället. Trots den stora mängd vetenskaplig evidens om omfattningen av de negativa effekterna är våra beslutsfattare till synes allra mest ovilliga att prata om det.

Hundratusentals barn har det som i inledningen. I det fördolda. Barnen är både gömda och glömda. Och samhället gör lite för att hitta dem och ge dem stöd. Skolans personal vet mycket sällan vilka de är. Metodutveckling lyser med sin frånvaro. Små resurser sätts av för att stödja barnen. 

Sett till omfattningen av skadorna, socialt, ekonomiskt, känslomässigt och för folkhälsan är bristen på ett öppet samtal om alkohol bortom all logik och ansvar. Avsaknaden av tillräckliga åtgärder för att förebygga ett berg av skador är anmärkningsvärd. Tänka sig bara att samhället tillåter reklam för en produkt som dödar och skadar tiotusentals människor varje år.

Vi har en barnkonvention, vi säger att barn är det mest värdefulla­ vi har och vi älskar alla barnen. Och en del säger att barn hör guds himmel till. Skrämmande många hamnar också där eller går ut i ett vuxenliv skärrade och ärrade av en uppväxt där alkohol stört och styrt.

Sämre skolresultat, fler självmord, oftare behov av ekonomiskt stöd som vuxen, oftare sjuk, svårare­ med relationer – det är vad flera hundra­ tusen barn riskerar. Alkoholen måste få ha det utrymme den har. 

Vuxna försöker intala sig att det är ”vi” som sköter alkoholen och så ”dom” som missköter den. Evidensen­ är tydlig. Den norm och kultur som måttlighetskonsumenterna bär och underhåller lägger grunden för omfattningen av de många olika negativa effekter som alkoholen bär med sig. Förtvivlat försöker man gömma sig bakom denna dikotomi med ”vi” och ”dom”, förnekar oblygt vetenskapens fakta och kväver det nödvändiga öppna samtalet.  

De gömda och glömda barnen får stå åt sidan för att vuxna ska få dricka vidare. Beslutsfattarna tittar åt ett annat håll medan social­arbetare och pedagogerna i skolan sliter med att hjälpa de här barnen att klara tillvaron. 

Borde inte barn få mer och alkohol mindre plats i samhället? Finns det de som höjer rösten mot att barn – och andra – får betala detta höga pris? Analysen och evidensen ligger mitt framför ögonen på beslutsfattarna som väljer att negligera och svika. Men nu är det midsommar och då … kommer ju barnen först.