Ledare. Miski Ibrahim.

2017-09-04 06:00

Du gamla, du nya

Politiken och partiernas förmåga att anpassa sig i en omväxlande miljö är fundamental för den systematiska förändringen. 

Opålitlighet. Otrygghet. Misär. Ord som format den svenska politikens ansikte. Medborgare som får sina rättigheter stulna, politiskt förakt som succesivt har ökat och rasism som stärker sitt fäste. Ordet “politiker” har närmast blivit ett skällsord och sammankopplas med människor som anses vara opålitliga. En politisk verklighet, som banar väg för en negativ framtidsvision, driven av hat och färgad av hopplöshet.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


En samhällsdepression. Med människor som kanaliserar sin frustration och ilska i bland annat kriminalitet och främlingsfientlighet. En historisk punkt i samhällsutvecklingen, där avståndet mellan vänster och höger i politiken skapar oro och djup politisk osäkerhet. Där orden “nazism”, “bomb” och “politisk avgång” basuneras i media. En medievärld, skapad för vår kollektiva hunger, som stärker känslan av hopplöshet och signalerar potentiellt hot och rädsla. Ett politiskt landskap i nedbrytning.

Men denna politiska nedbrytning är livsviktig. Den är nödvändig för att ett politiskt genombrott ska kunna ske. Politiken och partiernas förmåga att anpassa sig i en omväxlande miljö är fundamental för den systematiska förändringen. Och när världen förändras har partier som rotas i gamla ideologier förlorat både sin relevans och problemlösande effekt.

Genom att titta på det historiska ursprunget i modern politik hittar vi gamla antaganden som är närvarande vårt vardagliga tänkande och som hindrar oss från att utvecklas. Det är genom att belysa dessa och underkasta sig i den politiska osäkerheten som det sanna genombrottet kommer att ske.

Just nu är vi i ett globalt “kaos”, där gamla modeller bryts ner, men där de nya ännu inte har bildats. I detta ögonblick driver rädslan människor till ständig kamp eller flykt. I sitt försök att återvända till det idealiserade “stora”, klamrar man sig fast i det förflutna. Detta för att skydda sig mot de hot som kommer med förändringarna.

Det är få människor som kan ljusa upp denna politiska osäkerhet. Få som kan ansluta sig till människor i ekonomisk och emotionell förtvivlan, och med säkerhet styra dem mot meningsfulla liv som inte är beroende av konsumtion och förvärv. Få som förstår hur genombrott inträffar, och att människor behöver ledas genom denna ofta skrämmande process.

Vi behöver ha hopp om att det goda ligger i framtiden och att det förflutna verkligen är passé. Förändring behöver omfamnas, och rädslan förbises i hopp om en ny politisk färdriktning, med ökat stöd i kampen om en bättre framtid. För alla.