Kultur & Nöje.

2017-10-27 12:00
På lördag släpps Anders Keilys diktbok ”Ankare i tiden”.
På lördag släpps Anders Keilys diktbok ”Ankare i tiden”.

Nyårslöftet som blev en poesibok

Hans språk påminner om en Roy Andersson film, avskalat och precist. Anders Keilys dikter är enkla och uppriktiga. På lördag släpper han diktboken ”Ankare i tiden”. Det firas med en rejäl releasefest på Himmelstalunds Brunnssalong.

Det började som ett nyårslöfte. Anders Keily tröttnade på sig själv. Sedan tonåren hade han klottrat ner sina dikter på lappar, lösblad och senare i mobiltelefonen. Vårdslöst och utan någon tanke.

– Men sedan bestämde jag mig för att texterna förtjänade något bättre, och beslöt mig för att samla ihop mina alster i en bok, säger han.


VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning


Han insåg snabbt att dikterna han skrev som tonåring hade slutat att fungera.

– Jag trodde mitt samlade material skulle räcka för att fylla en bok. Men det jag skrev som tonåring var alldeles för dåligt, jag var tvungen att skriva nytt, säger han.

En samtidsskildring

Sedan dess har det gått ett år, och på lördag den 28 oktober släpps den 135 sidor långa diktboken ”Ankare i tiden”. En samtidsskildring där Anders Keily delat in teman under olika kapitel.

– Kapitlet ”Sorg och skugga” ägnar jag åt politik. Politik är viktigt. I mitt skrivande ser jag den enskilde människan och hur den drabbats av olika händelser som politiken skapat, säger han

– Även i stora tragedier finns det små tragedier, jag skriver om dem båda.

Skrivandet har aldrig varit ett intresse, mer ett behov av att tolka omgivningen.

– Det är mitt sätt att förstå omvärlden. Jag gör det bäst genom att skriva om vad jag ser och upplever, avskalat och utan krusiduller, säger han.

I kapitlet ”Före och efter” skriver han om upplevelsen kring en nära väns bortgång.

– Det är ett tungt avsnitt som behandlar mina tankar om döden. Men också det faktum att döden är en del av livet, säger han.

Läsaren får tolka

Bokens titel ”Ankare i tiden” anspelar på en känsla av ett före och ett efter. Ett kapitel i boken ägnas helt åt detta.

– Jag tycker uttrycket är så fint. Det symboliserar olika händelser man minns som en brytpunkt, eller en milstolpe i livet. Ju äldre man blir, desto fler sådana samlar man på sig, säger han.

Det avskalade språket Anders Keily använder är också ett sätt att låta läsaren göra sina egna tolkningar.

– Jag har själv alltid gillat att läsa dikter där det funnits ett utrymme för egna tolkningar, och tycker inte om att bli tillsagd hur jag ska tänka, säger han.

Till vardags arbetar Anders Keily i Telias kundtjänst och bor med sin familj i Hageby i Norrköping. Boken ”Ankare i tiden” har han gett ut själv.

– Jag har aldrig skickat något jag skrivit till ett förlag. Och tror inte att jag kommer att göra det heller. Jag vill vara med under skapandeprocessen för att se hur allt växer fram, säger han.

Firar med stor fest

Han berättar om sin favoritkonstnär Moustafa Jano som gjort framsidan. Ett bokomslag Anders Keily är mycket nöjd med.

– Det säger många olika saker, och får betraktaren att tänka efter, säger han.

På lördag ska bokreleasen firas med en stor fest där allmänheten är välkommen.

– Eftersom det har tagit 40 år för mig att skriva den här boken har jag slagit på stort och hyrt Himmelstalunds brunnssalong.

Förutom bokprat och diktläsning kommer artisten Toni Holgersson att underhålla gästerna med musik.

– Det blir en dagsfest mellan klockan 14 och 16, och alla som vill är bjudna.

Dikt ur boken ”Ankare i tiden”

Aleppo

 

det är allvar nu;

det brinner,

vildsint och okontrollerat

 

gatorna sänks till botten

av en rökfylld dal,

svarta ögon stirrar tomt

från grå tegelhus

 

dagen efter

natten,

den med stålets muller

 

det var då det hände,

planen kom

ett olidligt skri;

åska i alla rum,

sedan tystnad

 

denna förbannade tystnad

som fyllde varje skrymsle

och tvingade rösterna att skrika högre

de som ropade våra namn,

mitt och ditt

allt jag hör

är flammorna som slickar väggarna;

det försiktiga krasandet

när tapeterna äts upp

 

tomheten,

flykten som fastnade i första steget

allt är förlorat,

allt