Reportage.

2017-03-07 06:43
  • Ungdomar behöver få uttrycka sig och bli lyssnade på, menar Jesper Lundby. Bild: Johan Ekfeldt
    Ungdomar behöver få uttrycka sig och bli lyssnade på, menar Jesper Lundby.
  • Jesper Lundby vill få unga att fatta pennan och börja skriva. Två som har gjort det är Alexander Henriksson och Sofia Lindahl.  Bild: Johan Ekfeldt
    Jesper Lundby vill få unga att fatta pennan och börja skriva. Två som har gjort det är Alexander Henriksson och Sofia Lindahl.
  • Jesper vill avdramatisera poesin. Huvudsaken är att man vågar skriva. Alla deltagare får säga två ord och sedan ska alla skriva var sin historia där alla orden ingår.   Bild: Johan Ekfeldt
    Jesper vill avdramatisera poesin. Huvudsaken är att man vågar skriva. Alla deltagare får säga två ord och sedan ska alla skriva var sin historia där alla orden ingår. 
  • Bild: Johan Ekfeldt

Jesper vill peppa andra att skriva

Poesi kan vara att skriva fritt om det man har i huvudet just nu. Det kan också vara ett sätt att öppna sig för någon annan. Och en metod att lära sig tro mera på sig själv.

Det behöver inte ens vara poesi. Inte om man frågar Jesper Lundby. Han använder sin praktik på fritidsledarutbildningen till att uppmuntra människor att börja skriva, eller åtminstone prova på.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


– Hittar man rätt nyckel att sätta i folk slutar de aldrig berätta. Poesin är en form för att uttrycka den berättelsen, säger han.

Studerar till fritidsledare

Jesper bor i Norrköping och studerar andra och sista året till fritidsledare på Valla folkhögskola i Linköping. Under vårterminen har han besökt fritidsgårdar, skolor och folkhögskolor i Norrköping och Linköping och hållit skrivarkurser, han kallar sitt projekt Sprid ordet. Deltagarna är framför allt ungdomar och unga vuxna, oftast utan någon vana att skriva skönlitterärt.

Nu måste inte det här vara så litterärt, är Jesper noga med att framhålla. Han refererar inte alls till klassiska dikter eller diktare när han åker ut och träffar sina deltagare, utan låter dem skriva sin egen poesi.

– Ungdomar behöver uttrycka sig och bli lyssnade på. För mig handlar det mycket om stolthet, och synlighet. Poesi handlar om mig och om dig. Det är en metod att berätta din värld för mig, att visa mig vad du går omkring med, säger Jesper.

Ett hundratal personer har varit med på hans kurstillfällen. Några har skrivit ett par meningar bara, andra har inte slutat förrän efter flera sidor.
– Jag har fått läsa så fantastiska texter, ofta väldigt utlämnande. Det är många människoöden man får ta del av, som hon som skrev om sista gången hon såg sin mamma i hemlandet innan hon kom till Sverige, säger Jesper.

Får skriva fritt

En träff brukar inledas med att alla får presentera sig själva och nämna något man har känt sig stolt över den senaste tiden. När isen väl är bruten får alla skriva fritt om vad som rör sig i huvudet för stunden, utan krav på att det ska läsas upp.

När ETC Norrköping hälsar på i Fröbelhuset en förmiddag har Jesper sin tredje skrivträff med klassen som läser Människan och historien (Mohi) på Marieborgs folkhögskola. De jobbar med texter som ska sättas ihop till ett häfte de tänker kalla ”Mohis samlade värk”.
– Det är svårt att börja skriva men när man väl kommer in i det går det lättare, säger en av deltagarna och får medhåll från övriga.

En av dagens utmaningar består i att var och en bidrar med ett par ord som Jesper skriver upp på tavlan. Sedan får alla i uppgift att skriva en historia där alla orden ingår.Här är de, ifall någon vill försöka själv: Kaffe, försenad, enorm, nej, ja, Trump, dum, rosa, en, stor, magpumpas, vansinnig.

Jespers praktik är nu slut men på flera håll har skrivträffarna resulterat i ett fortsatt intresse.

– Gänget i Skäggetorp till exempel, de kommer fortsätta göra poesi på onsdagar och vi har sagt att jag kan finnas med som coach. Det är kul. För det tog ett tag där, på första träffen kom bara en tjej, berättar Jesper.