Inrikes.

2017-09-29 06:00
  • Sjukfrånvaron bland sjuksköterskor i region Östergötland har ökat med nästan två procent de senaste åren.  Bild: Malin Wernström
    Sjukfrånvaron bland sjuksköterskor i region Östergötland har ökat med nästan två procent de senaste åren. 
  • Att inte hinna med att sitta ner och prata med en patient eller anhörig kan tära, enligt Annki Svedberg. Hon menar att det kan bidra till att många blir sjuka.
    Att inte hinna med att sitta ner och prata med en patient eller anhörig kan tära, enligt Annki Svedberg. Hon menar att det kan bidra till att många blir sjuka.

Vården gör de anställda sjuka

Sjukfrånvaron bland sjuksköterskor i regionen har skenat iväg de senaste åren. Stress och dålig arbetsmiljö anges vara den främsta orsaken.

”Det finns någon som är sjukskriven på varje avdelning”, säger Annki Svedberg, sjuksyster på Vrinnevisjukhuset.

 

Sjukfrånvaron bland sjuksköterskor i region Östergötland har ökat från 4,2 procent 2014 till 5,4 procent 2016.

Och statistik från Sveriges kommuner och landsting visar att det skett en dramatisk förändring i antalet långtidssjukskrivna sjuksystrar i hela landet sedan 2010.


KOM TILL BOKMASSAN!

ETC och Leopard arrangerar 29 och 30 september Bokmassan (Heden, Göteborg). Massa författare, massa böcker – och inga högerextremister.

Här hittar du all information om evenemanget.


Dåliga arbetsvillkor inom landstingen med stress och utbrändhet som följd anges vara den främsta orsaken.

Stress och utbrändhet

Annki Svedberg har arbetat som sjuksköterska i nästan 20 år. I dag är hon anställd vid medicinkliniken på Vrinnevisjukhuset i Norrköping.

– Det finns någon som är sjukskriven för stress och utbrändhet på varje avdelning, säger hon.

Annki Svedborg tror egentligen att sjukskrivningstalen skulle vara ännu högre om rörligheten inte var så stor inom yrket.

– I stället för att sjukskriva sig väljer många att byta jobb när de känner att det börjar bli för mycket. Det maskerar nog den riktiga siffran, säger hon.

Hög arbetsbelastning

Våren 2016 infördes hyrstopp för bemanningssköterskor inom region Östergötland. Något som bland annat ledde till stängda vårdplatser på Linköpings Universitetssjukhus.

– Men det stoppet var man tvungna att släppa på. Man redde inte ut situationen helt enkelt. Nu är hyrsyrrorna tillbaka igen, säger Helena Eriksson, Vårdförbundets ordförande i Östergötland.

Enligt Helena Eriksson mår hennes medlemmar dåligt på grund av den höga arbetsbelastningen.

– Många kommer till oss och gråter. De är trötta och känner sig stressade. Värst är nog samvetsstressen. Syrrorna täcker upp när bemanningen är bristfällig, men känner inte att de räcker till.

– En medlem visade mig en sms-radda från arbetsgivaren där hen blivit tillfrågad att ta flera obemannade pass varje dag i en vecka. Och det är svårt att säga nej när arbetsgivaren vädjar att man ska ställa upp för att patienterna inte ska bli lidande, eller för att en kollega inte ska beordras att arbeta övertid, säger hon.

Annki Svedborg håller med om att den etiska stressen är värst.

– Det kan vara att man inte hunnit sitta ner och prata med en patient man vet hade behövt det. Eller att man inte har hunnit ta sig tid att prata med anhöriga till en patient som får palliativ vård. Det gnager. Man lär sig att leva med känslan. Men den tär, och till slut blir många sjuka, säger hon.

Enligt Annki Svedberg är sjuka kolleger på jobbet ett annat problem.

– På grund av samvetsstressen gentemot kolleger och patienter, väljer många att gå och jobba när de är sjuka trots att de borde vara hemma. Det är också ohållbart. Och tillslut brakar de i väggen, säger hon.

Lämnar landstinget för gott

Många sjuksköterskor väljer att lämna landstingen för gott, och får både bättre villkor och löner hos bemanningsföretag.

– Lönen kan vara dubbelt så hög, och du slipper ansvaret och stressen som du har som fast anställd, säger Annki Svedberg.

Både Helena Eriksson och Annki Svedberg tycker att det är olyckligt, och önskar att landstingen och regionerna kunde tänka mer långsiktigt.

– En bemanningssyrra kostar dubbelt så mycket som en fast anställd, och ändå satsar man inte på de fast anställda, säger Annki Svedberg.

– Det vi tappar är kompetensen. Vi måste få skäliga arbets­villkor. Bättre löner, tid för reflektion och handledning. Och framför allt – tid att lyssna på de vi ska vårda, säger Helena Eriksson.